gullvivanshallonhack

tvillingar. styvyskon, som är på riktigt. Det beror på hur man ser det. adam och astrid. Våra elaka, riktigt elaka, tvillingar. dom som gör allt det där hemska dåliga sakerna som folk skyller på oss. Det är astrid och adam. Alltid.

Herregud vilken elak människa jag är. Jag har dock aldrig, aldrig, påstått det motsatta. så på något skumt och suspekt vis är jag ärlig.

väl mött

"Har ni nåt man kan röka?"
"Vad menar du med röka?"
"hihi, några roliga svampar..? hihi"
"hahaha neeej, du. Du borde nog gå över till morötter istället."
"Kan man röka morötter?"
"hehe nej, men varför måste du röka dom? du kan väl äta..?"
"Äta morötter?? Du menar att man knaprar? Man knaprar morötter..?"

Men om man inte knaprar då? då kan det få vissa konsekvenser.
Ett visst betende borde undvikas. Allvarligt.

Orka att jag vänder på dygnet. Går och lägger mig när jag kommer hem från skolan mitt på dagen. Sover till sex-sju. Vaken till två. Sover till sju. Supertrött. (Alternativt att jag inte vaknar alls utan sover vidare och missar föreläsningen om hjärtat. Idiot!) Somnar när jag kommer hem. Det här kan inte vara bra alls. Skärpning!

upptäckte idag att det blir vegansk julbord på G-Hs den 20e december. kan inte missas!

väl mött.

Så är det. Har alltid varit, kommer alltid att vara. Detta gäller oavsett om man läser boken först eller sist. Känslan av att läsa en bok, där beskrivningarna är så ingående att man ser allt framför sig klart och tydligt, kan aldrig kompenseras med två timmar av någon annans tolkning av samma ord. Det funkar inte så.
Jag fick den underbara boken av min syster igårkväll. Började läsa i morse, och risken är stor att jag ligger vaken till halv fem för att läsa klart den. Jag är kär. Extremt kär. Det blir nog inte bättre än såhär. Är nu extremt pepp på morgondagen. Jag känner mig samtidigt väldigt löjlig. Jag känner mig som en av de där trettonåringarna som tycker att allt är, citat:"jätte, jätte orättvist". ehum. Fast dom har fått som dom vill nu. Alla är glada.

Många av mina tankar och mycket av min tid går stundtals åt att fundera över hur patetisk man är som människa egentligen. Fast vid dessa tillfällen har jag ett knep. Jag tänker en stund på hur patetiska andra människor faktiskt också är. Då känns det lite bättre en stund.

Igår skulle jag ta en solskenspromenad genom stockholmstad till malins studio. Mitt, så annars mycket välutvecklade, lokalsinne försvinner så fort jag sätter min fot i stockholm. Jag förstår inte varför. Helt obegripligt. Innan mitt äventyr hade jag kollat upp en, i mitt tycke, mycket bra promenadväg mellan centralen och studion. Mitt lugna strosande utbyttes mot en plötslig, intensiv med kortvarig panik då jag insåg att jag hade hamnat på fel sida om humlegården. Ingen större skada skedd, bara att gå raka vägen genom, eller hur? Sedan gick jag åt ett håll som enligt mitt tycke var helt rätt. Efter ett par minuter får jag en känsla av att någonting inte riktigt stämmer. Jag bestämmer mig för att svälja min stolthet och fråga någon av alla förbipassernade om jag är på rätt väg. Problemet är bara det att varenda jävel, inklusive migsjälv själv, går runt med hörlurar och lyssnar på musik. ALLA. Tillochmed tanterna. Tillslut finner jag en person att fråga, som vänligt men bestämt vänder mig 180grader eftersom jag är påväg åt rakt motsatt håll. Duktig idiot! Härligt att få träffa malin då jag äntligen lyckats ta mig hela vägen fram. Kort uppdatering, lite gamalt hederligt tjejsnack, lite skvaller och allt det där man behöver. Framförallt: årets första glögg med pepparkaka och lussebullar!
Påvägen tillbaka bestämde jag mig för att ta ett säkert kort, gator som jag faktiskt hittar på. Och jag kände igen mig. obeskrivlig känsla. Jag skulle precis passera cafét jag och Nora fikade på i somras för att sedan svänga ner mot city (ja, jag hade faktiskt full koll på var jag befann mig). Då ser jag plötsligt en mycket bekant gestalt - min bror! - komma gåendes mot mitt håll. vad är oddsen att han är på samma gata som mig, samtidigt? Kvällen bjöd senare på ett till oväntat, men inte helt förvånande, möte med Nicole (kidman). Hon är ju så underbar som sitter en lördagkväll på ett fik i stockholm och pluggar ketonkroppar.
Kristofer och jag satt senare på kvällen efter ett par glas vin och diskuterade det nya, heta dancemovet actionpotential. Jag älskar att han förstod mig precis på pricken utan att jag ens behövde förklara minsta lilla grej. Actionpotential kommer inom kort vara det absolut hetaste dancemovet på nationsklubbarna framöver. Jag ska övertala hanna om att vi även ska lansera vårat move the synaps som påminner en aning om actionpotential, men lite mer hetsigt.

Imorgon är det åter måndagmorgon. men med en touch av pepp!

väl mött!

Oh. Jag upptäckte precis varför jag hela tiden kände igen Edies nya man i desperate housewifes för ett tag sen. Det är ju mystery guy från traveler. Det var en bra serie. Jag saknar den tiden när man verkligen följde en massa serier. Hur hade man tid med det? Eller man kanske tog sig den tiden för att man tyckte att det var så extremt bra. kanske. Nu blir det typ ett avsnitt av Grey's anatomy i månaden, och de gånger man kollar fattar man nada. Plus att man upptäcket att allt har gått lite överstyr. De bästa serierna är de som bara räcker en säsong. De är så där spännande att man knappt kan vänta en vecka tills nästa avsnitt och man blir så grymt besviken när de tar slut, men skulle de fortsätta skulle det bli som prison break. Det skulle helt enkelt bli för mycket. En bra prodcent vet när det är dags att ge upp. Allt detta serieältande började med när jag kom hem idag och slog på tvn och upptäckte att det var life på kanal 8 (ja, jag undrar också hur jag kom in på den kanalen). Jag kände igen det, men ändå inte. Nu tror jag att jag har lyckats lista ut vad det var. Dock var den serien inte lika bra som Day Break, som verkligen bara var en endaste säsong. Underbart. Precis så vill jag ha det. Lite högre omsättning i tv-tablån tack!

Imorgon (eller ja, idag tekniskt sett) blir det sthlm med bästa släkten. wei! och lite julmys på studio 104 först. Så otroligt kul att få träffa malin en sväng, wei!

Nu har det blivit min uppgift att riktigt bra komedi till nästa filmkväll. Jag ska inte skapa några höga förväntningar för då blir man bara besviken. Och det kommer verkligen inte bli någon brittisk humor. Eller så ska jag ta en riktigt tråkig brittisk film, enbart för att bevisa att jag har rätt. Britter är inte roliga!

Väl mött!

Haha. Sitter här, halvt mitt i natten trots att jag somvanligt är skittrött. Men dom visar superdupergamla avsnitt av scrubs så jag orkar inte kolla. Har varit extremt duktig och skrivit av och skrivit igen och översatt alla benen vi ska lära oss på latin. Jag blir tokig och googlar fram ytterligare några latinska ben. Varför gör jag det? jag lägger liksom till lite extra på det jag redan måste lära mig. Bara för att... knäppis. Dock upptäckte jag att fler kände ungefär som jag kände idag. Vi kom fram till att det där med känslor och tankar är bara lite kaliumjoner som har hamnat på fel sida om cellmembranet så att den negativa membranpotentialen har försvunnit och blivit positiv. Tänk på det nästa gång du blir kär, det är liksom inget att haka upp sig på. Om man käkar en massa jäkla salt (som då alltså bör kompensera och göra membranet negativit igen) så försvinner känslorna. Och så blir man apatisk. Kontentan av mina filosoferingar är att latin gör en knäpp och knäppheten i hjärnan är bara lite kalium som hamnat fel (och dessutom bara glider med strömmen... suck, jag blir så trött). Allt handlar om joner. Livet blir rätt torrt om man tänker på det på det viset. men det är inte mycket att göra åt, för det är så det är. Suck it up.

Latinska delar av kroppen for life!

väl mött.

Gårdagen slutade precis så som jag hade tänkt att den inte skulle sluta. Alltid lika roligt. Fortfarande lite smått chockad över att jag faktiskt cyklade hela vägen hem - och inga blåmärken! Kvällen började dock med en stunds ilska. Fan vad det finns vissa saker som gör mig riktigt arg. Endel människor förstår helt enkelt inte hur man beter sig. Vad som är ok och vad som inte är ok. Usch! vissa människor är soppåsar. riktiga soppåsar, sånna svarta stora säckar som man slänger på tippen. En riktig soppåse.
Tur då att Gurra är festfixaren nummer ett! Allt var superparty hela kvällen, massor med trevligt folk och gott (men fisljummet) vin. Dock. (självklart, det finns alltid (minst ett, i detta fall två) dock). Han kompis hade tagit med en helt skum kille som gick runt och sa massa störda saker till mig och gustavs syster. Han var liksom bara elak. Usch. Sånna människor tycker jag inte heller om. Det värsta var att han själv tyckte att han var så jävla rolig. Det enda positiva med han var att jag förstod ett uttryck som jag hade hört tidigare på dagen och inte fattat alls. Han snackade om det i typ en kvart. Fast han hade nog missuppfattat hela grejen. Pucko.

I love tomorrow 'cause it's monday morning.

Oh. bror och syster kommer hit på lördag. familjemys!

väl mött

Längtar till nästa måndag. Efter att ha kollat på trailern ett antal gånger längtar jag mer än någonsinn. Biljetterna ligger i plånboken. Snart snart. Det är ju faktiskt nästan så att man måste kika på twilight innan så man blir lite ännu mer peppad! faktiskt. Martin ska dock självklart förstöra allt genom att ständigt klaga över den bleka, undernärda killen vars hud glittrar i solen. varför? Vi väljer att inte lyssna. Vi vill se filmen med den undernärda killen. ohyes.
Oh, längtar till planerad skräckfilm på fredag. Enligt Immanuel ska den vara riktigt läskig. Inte ens han vågade kolla ordentligt. Dessutom delade han med sig av sina "kolla-på-skräckfilm"-tips. Nu vet jag precis hur jag ska göra när jag blir för rädd för att kolla, men inte riktigt vill kolla bort. YES. Det som alltid har varit ett sådant extremt stort problem för mig. När vi satt där och diskuterade skräckisar saknade jag lite när jag var inne i den perioden när jag enbart kollade på sånt. Man blir faktiskt lite avtrubbad efter ett tag. Fast skräckfilmer är oftast ganska dåliga. ärligt. Det krävs en del... Men dom lyckas ibland, dom där regissörerna och skådespelarna och producenterna. Fantastiskt.

Jag vill ha mer snö och mindre plusgrader. Mer snowboardbackar och längdskidspår. Mer julstämning och glögg. Mer tända ljus och mörka kvällar. Mer vinter! Snart är det december, då blir det julbak och glögg. mmm. luccegask och luccevaka. snö och tända ljus. jullov hemma med en massa skidor och god mat och mys med hela familjen. snart snart snart!

väl mött

Jag är så fruktansvärt trött på att gå runt och vara sådär lite småsjuk. Jag borde kanske gå och tokträna så att det försvinner. eller så blir det värre, fast då kan det ju gå över. Det gör vi. Jag hatar mina ben. Dom gör alltid ont så fort jag ens tänker på att träna. Det är ta mig fan inte rättvist. Nu är jag hänvisad till spinningen igen. Jag klarar inte av minsta lilla stöt på mina små klena smalben. Kan det inte bara komma en massa snö så att jag kan åka skidor istället?? Mycket bättre! Jag ser fram emot den riktiga vintern hemma. Med en massa snö. På tal om det måste jag boka tågbiljett hem snart. Typ nu. billigt, billigt!

Jag har kommit fram till att det finns mat också, inte bara underkläder. Skumt. snart får jag faktiskt ta och ge mig.
Oh. Jag ska kika om det finns jobbmöjligheter nästa vecka. sweet.

Jag är nog världens tröttaste människa. Nu har jag sovit i princip hela eftermiddagen istället för att plugga. Why?! Och så kommer jag inte kunna sova alls ikväll, är det värt det? -svar nej! Och så drömmer jag bara så extremt sjuka saker när jag tar mina små powernaps. typ katter med huggtänder och skumma telefonsamtal. Eftersom katter ligger absolut längst ner på min favoritlista blev jag skiträdd och hatar katter ännumer nu.
På tal om skumma telefonsamtal började jag fundera på helt sjuka saker idag. Saker som jag bara vill glömma bort att jag ens tänkte. Jag skäms inför mig själv över mina tankar. Varför tänkte jag så egentligen? Jag är mongo.

Väl mött.

Jag får saker på hjärnan så otroligt lätt. Jag får för mig saker och då är det så. Som det här med vissa specifika underkläder. Det är något jag faktiskt inte kan låta bli att tänka på. Jag vet inte varför, men det är något som lockar. Något som gör att det sitter som klistrat i tankarna. Jag kan inte släppa det. Det är inte så att jag går och tänker på det 24/7, men ibland. Som igår innan föreläsningen, eller på lunchen..  duvethurdetär. Det är liet JD-syndrom över det hela.
Kom till BMC idag med förhoppningen om att få mig ett litet vaccin. SLUT. och världens längsta kö. Jag förstår inte hur folk orkar!

tentan klar! nu är det falun som gäller. tjofling!

Väl mött

Tentapepp med NileCity. Synd bara att något förstör upplevelsen. Det har blivit lite mer av den irritationen på senaste tiden. Ibland blir jag så tokig så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det känns som att det bara är jag, fast jag vet att det inte är så. Tur det. Det är sånt där som får mig att vilja stänga in mig på mitt rum, låsa dörren (tillochmed stänga innerdörren!!), dra ner persiennerna, lägga mig i ena hörnet av sängen och gömma mig under täcket. (som vanligt gråtande i fosterställning) Och ligga kvar där resten av den störande tiden. (och vem vet hur länge den varar...?) Jag stör mig på exakt ALLT. Det säger kanske inte så mycket eftersom jag har väldigt lätt att störa mig, men iallafall. Detta är det värsta jag varit med om. Värre än sist. Värre än värst. blä.
Jag har även blivit galen av senaste veckans plugghets. Allt jag lär mig ger mig konstiga tankar och jag får för mig knäppa saker. Jag ska inte lyssna på konstiga saker som egentligen inte alls är vettiga. Skönt med tenta imorgon och sedan sköööön vila och uppladdning i Falun. Hoppas att vintern har kommit lite längre där än här, ryktet säger dock att det inte är mycket bättre där... Jag ska bara fika, kolla på film, ta det luuuugnt och framförallt eftermiddagssova på soffan. Det finns seriöst ingenting som är bättre än det. Oh. Och så ska jag tjuvkika i mammas böcker och hoppas på att jag hittar bilder på äckliga infekterade sår.. yay. (jag vet, jag är konstig, skum och lite vidrig) Jag försökte smila till mig ett vaccin av min mamma så att jag skulle slippa stå i världenslängstakö i morgon. Dock har dom inte lyckats vaccinera alla i riskgrupperna i Falun och det finns inga vaccin över som mor kan smuggla hem till mig, så jag får ställa mig i världenslängstakö och hoppas att jag hinner. Tur att man inte har gått och blivit spruträdd efter X antal nålstick denna höst... Jag har ju fixat medicinsk teknik så jag kan ju grejjat på mig själv ju!! pis av kaka!

Oh! Efter många (hmm) veckor(?), dagar(?), månader(?), jag vet inte vilket, har jag äntligen kommit på att jag kan söka efter en sjukt bra låt på spotify, och där fanns den ju! Underbart. GiveUpTheGhost-youandme. underbart!

5 minuter kvar till fredagsmys!

Väl mött!

Måndag morgon. Vaknar och den äckliga spräckta bölden på vänster arm gör sig påmind. Varför ska jag få den äckligaste bölden av alla? Varför ska jag vaccinera mig mot tbc egentligen? det ser seriöst ut som ett jävla skjuthål i armen. uhh. dom andra har inte ens en liten prick efter sprutan. Det är inte rättvist. Dessutom håller jag på och bli sjuk. Det är säkert svininfluensan eller katterna hemma hos sofie. (jag röstar på katterna, jag gillar inte katter). Och benhinneinflammation på G. Allt på en gång. Tur att jag fick liva upp mig själv lite idag. En tröst i allt elände.
Började med bästa kursen idag. Oh. Jag kommer gilla resten av hösten. Speciellt denna vecka även om den blir lite
hetsig. Det blir naaaajs. Imorgon kommer jag vara jättenördig och mäta upp exakt all mat jag äter. och anteckna all
av fysisk aktivitet, japp vila räknas också :)

Hösten är mörk och härlig och emilia säger att snön kommer snart. Jag har börjat få sånna extrema julkönslor av exakt allt. Om en månad är det julbak som gäller!

Oh snäppan fixar te. jaa!

väl mött

Teori: Jag sitter och funderar över framtida händelser och anser det rimligt att en viss specifik händelse kommer inträffa.
Metod: Jag funderar lite till och tänker, skärp dig! Sannolikheten att händelsen i min teori kommer inträffa är minimal. Det är faktiskt sant. Både tid och plats måste stämma överens på pricken för att händelsen ska inträffa. Sannolikhet är i princip lika med noll.
Resultat: Min teoretiska händelse inträffar. Vad är oddsen?! (för svar: se metod)

Jag är inte trygg längre. Min fristad är inte fri. Jag blir infekterad. panik

FAN VA GÖTT, tentan är klar och snäppan och jag har precis spinnat gärnet! Nu väntar lådvin och middag som karlarna fixar:) Vi brudar står för en underbart smarrig äppelpaj. Oh vad gött med varma äpplen... (ochviiiiin!)
dansdansdanshelanattenlångpåstockennation!!!

Väl mött!

Väggarna liksom kryper närmare, hjärtat slår lite snabbare än vanligt. Luften kommer inte ner i mina lungor och kan alltså inte transporteras ut mina små kapillärer som behöver syret. Klumpen i halsen växer. Hjärtat blir en pump som pumpar runt panik med blod - snabbare och snabbare. Magen vänder sig uppochner. Mörkt i rummet, men jag har glömt att dra ner persiennerna så ett konstigt orange-gult dimmigt ljus lyser in genom fönstret. Det är inte tillräckligt mörkt. Jag får någon sorts jagkanintesovaochdetärsnarttenta-panik. fast egentligen är jag inte ett dugg orolig. jag är knäpp. Jag ligger vaken, säkert ungefär i runda slängar, hurlängesomhelst. Då blir paniken ännu värre. Kom igen då! SOMNA! Somna, Somna, Somna! NU! Jag hör hur klockan tickar och känner hur der börjar ljusna ute. Jag är dödstrött, men kan inte somna. SOV!
Som vanligt sitter jag här och tänker att den här gången ska jag lyckas. Som vanligt har jag bestämt för att denna gång ska jag skärpa mig och klara av det jag har beslutat mig för. Jag vet dock att jag inom en vecka kommer sitta här och tänka samma sak. Jag ska, jag ska, jag ska. När ger man upp egentligen? När ska man inse att man iallafall inte kommer lyckas, fast man tror det. Naiv, kallas det. Otroligt naiv. Mål och delmål. Motivation.
Hanna berättade en kul grej igår. hah. Ganska löjlig, men rätt kul.

väl mött